Vad drivs du av? Lust eller smärta?

Lust eller smärta, vad är det som egentligen driver oss?

På en utbildning i personlig utveckling för många år sedan sa kursledaren något som har följt mig sedan dess. Han menade att vi människor ofta förhåller oss till livet utifrån två grundläggande drivkrafter. Antingen lust eller smärta. Vilja eller måste.

Inte som en absolut sanning, utan som ett perspektiv. Ett sätt att förstå varför vi i vissa sammanhang känner energi, mening och utvecklingslust, medan vi i andra upplever motstånd, trötthet och uppgivenhet.

Resonemanget var att i mycket av det vi gör finns det en dominerande drivkraft. Vi går till jobbet för att det känns meningsfullt, stimulerande och utvecklande, eller för att vi måste och inte upplever några alternativ. Vi är i relationer som bidrar till glädje och utveckling, eller för att vi fastnat i invanda mönster och är rädda för förändring. När det gäller den vi lever med kanske det räcker med 80 procent lust och 20 procent smärta. Vi tränar för glädjen i att få kontakt med kroppen och oss själva, eller för att vi borde.

Även när lust är den bärande drivkraften finns det perioder som är tunga. Dagar då träningen känns seg, perioder då arbetet är krävande eller svackor i relationer. Skillnaden, menade kursledaren, är att när lust finns i botten blir dessa dalar tillfälliga. När smärta är den dominerande drivkraften räcker ofta den första eller andra motgången för att vi ska ge upp. Att gymmen runt om i Sverige är fulla i januari och betydligt tommare i februari säger något om detta.

En viktig poäng i utbildningen var att denna drivkraft till stor del är inlärd. Vi lär oss tidigt om livet ska mötas med lust eller smärta som grund. För att illustrera detta tog kursledaren upp två exempel på inlärning, ett som bygger på bestraffning och ett som bygger på belöning.

I det ena exemplet placerades loppor i en låda med glastak som successivt sänktes. Varje gång en loppa hoppade slog den i taket och fick en smärtsignal. Efter en tid slutade loppan att hoppa, även när taket togs bort. Begränsningen var inlärd.

I det andra exemplet tränades delfiner. Ett rep placerades i vattnet och varje gång delfinen simmade över repet belönades den med en fisk. Repet höjdes successivt tills delfinen till slut hoppade över det i luften, på kommando.

Två helt olika sätt att lära, som samtidigt skapar helt olika relationer till ansträngning, utveckling och rörelse. Om vi belönas tenderar vi att drivas mer av lust. Om vi bestraffas tenderar vi att drivas mer av smärta.

På samma sätt fungerar organisationer och grupper. Kulturer utvecklas och upprätthålls genom att vissa beteenden belönas och andra bestraffas. Ibland sker det genom formella system, mål och uppföljning. Ofta sker det mer subtilt, genom kommentarer, blickar, tystnad, uppskattning eller utebliven återkoppling.

Alla ledare som har försökt driva förändring i en kultur präglad av motstånd vet hur starka dessa mekanismer är. När utvecklingsbeteenden bestraffas, öppet eller i det tysta, lär sig människor snabbt att anpassa sig. Försiktighet belönas, initiativkraft dämpas och utveckling stannar av.

Vill man utveckla och förändra behöver man därför börja med att identifiera vilka beteenden som faktiskt är okej och inte okej i den egna organisationen. Inte vad som står i policydokument eller värdeord, utan vad som i praktiken belönas och bestraffas i vardagen.

Det leder också direkt till ledarens roll. Som ledare behöver du reflektera över hur du själv leder. Vilka beteenden ger du erkänsla till? Hur möter du initiativ som inte blir helt rätt? Hur reagerar du när någon tar ansvar utanför det invanda? Vilket mandat har medarbetare att utveckla sitt uppdrag utifrån sin kompetens? Och vad drivs du av?

På välfungerande arbetsplatser är mål, förväntningar, roller, mandat, värderingar och krav tillräckligt tydliga för att ge utrymme för ansvarstagande och utveckling inom givna ramar. Det är där lust får möjlighet att bli den drivande kraften.

2026 kan bli året då vi tillsammans skapar arbetsplatser där ledare och medarbetare i större utsträckning drivs av lust, vilja och engagemang. Inte som en trivselfråga, utan som en förutsättning för utveckling, hållbarhet och verkligt värdeskapande.

Så frågan är inte om er kultur belönar och bestraffar, utan hur.
Vilka beteenden driver ni, medvetet eller omedvetet, lust eller smärta?

En ännu viktigare fråga är den om dig. Vad drivs du av i vilka sammanhang? Lust eller smärta? Vilja eller måste?